Utdrag ur senaste RAS från 2018.

För komplett innehåll, ladda ned den PDF-fil som finns i högerspalten.

”Generellt om rasen Rasens historia, bakgrund och utveckling Norfolk- och norwichterriernas allra tidigaste och egentliga ursprung känner vi inte till. Men vi vet att de små röda terrierna var mycket populära i East Anglia i östra England som var ett jordbruksområde. Första gången rasen omnämndes var runt 1890 men den kallades då trumpingtonterrier. Hanhunden Rags kallas för rasens stamfar. Det sades att oavsett färg på tiken han parade blev valparna alltid röda. Några av de tikar han parade var en av strävhårig foxterriertyp, en trumpingtonterrier, en liten glen of imaal och en helvit tik som sades vara en blandning av dandie dinmont och släthårig foxterrier – denna tik kallades Ninety och användes mycket i avel. Rags mor liknade dåtidens aberdeen terrier som med tiden blev dagens skotska terrier. Hans far var en trumpingtonterrier. De små röda terrierna innehöll en blandning av flera andra terrierraser – en större typ av yorkshireterrier, små irländska terrier, bedlingtonterrier, staffordshire bullterrier, foxterrier, dandie dinmont terrier och glen of imaal. Dessutom tror man att cairnterrier blandats in i aveln någon gång under 30- och 40-talen. Kennel Colonsay korsade in sealyhamterrier genom en lucas terrier (korsning mellan sealyham och norfolk) och strävhårig tax. Under 40talet korsades även borderterrier in i rasen liksom lakelandterrier under 50-talet, bl. a för att förbättra längden på halsen.

På dagens norfolkterrier kan man fortfarande se inblandningen av andra raser och med tanke på vad som ligger bakom norfolkterriern är det kanske inte så konstigt att det är svårt att avla fram korta ryggar, den önskvärda längden på nosen och breda skallar. Det händer också att öronen ibland påminner mer om t ex en irländares eller en sealyhams. Målet med den första aveln var att få fram pigga, energiska hundar som kunde utrota skadedjur men också kunde fungera som sällskap åt bl.a. studenterna i Cambridge. Norfolkterriern har alltså redan från början varit en nytto- och sällskapshund. Idag är norfolkterriern i första hand en sällskapshund. En eller annan norfolkterrier fångar än idag råttor och lägger dem på hög, medan andra tittar på råttorna när de springer förbi utan minsta ansträngning att försöka fånga dem. En del norfolkterrierägare tränar/tävlar lydnad, agility eller liknande aktiviteter med sina hundar t.ex. viltspår. Några norfolkterrier används till eftersök, men det händer också att de nyttjas som drivande och stötande jakthundar.

1964 importerades den första norfolkterriern till Sverige. Det var en dräktig tik från England. Hon fick senare två valpar. Den andra kullen i Sverige producerade landets första champion. Under 60-talet importerades 14 hundar från England och 12 kullar registrerades. Registreringssiffrorna har sedan sakta ökat och hade sin topp 2004 med 161 registreringar varav fem var importer. Därefter har antal registreringar dalat för att 2018 landa på 67 registreringar varav 2 var importer.”