Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Användningsområde: Tidigare råtthund, numera sällskapshund

FCI-Klassifikation: Grupp 3, sektion 2

Bakgrund/ändamål: Rasen kommer från East Anglia i östra delen av England som omfattar grevskapen Norfolk, Suffolk och Cambridgeshire.
Området är agrart och även känt för hästuppfödning. Norfolkterrier här-stammar från lokala jakt- och gårdsterrier men anses även ha inslag av ett flertal andra terrierraser. Åren kring sekelskiftet började små, oftast röda och strävhåriga terrier bli populära som sällskapshundar hos bl a hästfolk och Cambridge-studenter.
Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1932 men var då känd som den hängörade varianten av norwichterrier. År 1964 separerades varianterna och den med upprättstående öron fick behålla namnet norwichterrier, medan den hängörade gavs namnet norfolkterrier.
Uppfödarna hade dock hållit varianterna separerade i avelsarbetet långt innan rasen erkändes 1932 och det är fler exteriöra detaljer än öronen som skiljer raserna åt.

Helhetsintryck: Norfolkterrier är en av de minsta terrierraserna men en ”baddare” för sin storlek. Den är en liten, låg, livlig hund, kompakt och kraftig med kort rygg, god massa och benstomme. Ärofulla ärr från hederligt arbete skall inte läggas hunden till last.

Uppförande/karaktär: Rasen är vänlig till sin läggning, inte grälsjuk och har en robust konstitution. Till sitt temperament är den vaken och orädd.

Huvud: Skallparti – Skallen skall vara bred och endast svagt välvd med god bredd mellan öronen.
Stop – Stopet skall vara tydligt markerat.
Nosparti – Nospartiet skall vara kilformat och kraftigt. Noslängden skall vara
ca två tredjedelar av avståndet från stop till nackknöl.
Läppar – Läpparna skall vara åtsmitande.
Käkar/Tänder – Käkarna skall vara kraftiga med starka och ganska stora tänder. Komplett och regelbundet saxbett.
Ögon – Ögonen skall vara ovala och djupt liggande, mörkbruna eller
svarta. Uttrycket skall vara vaket, livligt och intelligent.
Öron – Öronen skall vara medelstora och V-formade med svagt rundade
spetsar. De skall bäras framåtvikta, tätt intill kinderna.

Hals: Halsen skall vara medellång och kraftig.

Kropp: Kroppen skall vara kompakt.
Rygglinje – Rygglinjen skall vara plan.
Rygg – Ryggen skall vara kort.
Bröstkorg – Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.
Svans – Kuperad svans: Svansen skall vara medellång och ansatt i höjd
med rygglinjen. Den skall bäras upprättstående.
Okuperad svans: Svansen skall vara av måttlig längd i balans med
hundens helhet, tjock vid roten och avsmalnande mot spetsen
och så rak som möjligt. Den skall vara ansatt i höjd med rygglinjen
och bäras käckt upprättstående men inte överdrivet glatt
över ryggen.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

Extremiteter: Framställ: Frambenen skall vara korta, kraftfulla och raka.
Skulderblad – Skuldrorna skall vara torra och väl tillbakalagda. Skuldra och
överarm skall vara av ungefär samma längd.
Framtassar – Tassarna skall vara runda med tjocka trampdynor.
Bakställ: Bakstället skall ha god muskulatur.
Knäled – Knälederna skall vara välvinklade.
Has – Hasorna skall vara korta. De skall vara raka sedda bakifrån och ge
ett ordentligt påskjut i rörelse.
Baktassar – Baktassar som framtassar.

Rörelser: Rörelserna skall vara sunda, låga och kraftfulla. Frambenen skall
pendla rakt framåt från skuldran. God vinkling i bakpartiet skall
ge ett kraftigt påskjut. Bakbenen skall följa i frambenens spår,
med fria rörelser från höften. Knä- och hasleder skall vara flexibla.
Rygglinjen skall förbli plan.

Päls: Pälsstruktur – Pälsen skall vara hård, sträv, rak och tätt åtliggande. Den skall vara längre och raggigare på hals och skuldror, kort och slät på huvud
och öron med undantag för smärre mustascher och ögonbryn.
Överdriven trimning är inte önskvärt.
Färg – Alla nyanser av rött, vetefärg, black and tan eller grizzle. Vita
tecken eller fläckar är inte önskvärt men tillåtet.

Storlek/vikt: Manhöjd – Idealmankhöjd: 25-26 cm.

Fel: Nota bene – Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.